tisdag, oktober 06, 2015

Till minne av Nils

 

Idag den 6:e Oktober 2015 ungefär 7:30 så lämnade vår djupt älskade Nisse oss. Just nu en oerhörd sorg och saknad. Jag ensam i Örebro och Brittmarie som ensam fick vaka sista natten då han fick kräkningar och inte kunde gå på sina ben. Brittmarie låg hos honom på golvet på natten och han var lugn. Hon hängde på låset på morgonen vid djursjukhuset där de tog emot föredömligt och konstaterade hjärtsvikt. Så det fanns inget val. Han reagerade inte när veterinären satte sprutan.
Blir grymt svårt åka till Spanien med bil utan Nisse som sällskap. Make till enkel hund har jag aldrig träffat på. Ankorna vid dammen flyttade sig inte när han kom knallande på sin morgonpromenad. Smet aldrig, skällde inte. Bara var och älskade vara med oss HELA tiden. Överallt. Jävlar vad det värker i hjärtat nu när jag skriver.
Det uppstod nog något extra tack vare vårt första möte.
När jag för första gången kom hem till Brittmarie för 13 år sen så hade jag inte träffat denne lille bebbe. Väl inne i hallen så slängde jag mig på golvet och vi blev polare för livet. Då var han bara en liten valp och nog den som behövde godkänna mej först för att jag skulle vara ok för Brittmarie. Så jag har fått haft det stora nöjet att vara hans kompis genom hela hans liv. Men nummer ETT har ALLTID matte varit. Dagliga låånga promenader har hon gjort med honom morgon och kväll VARJE dag. Hur många hundar får det?
Han har påmint mej om vad kärlek och tillit är utan att vara påflugen. Saknaden kommer att bli stor. Men livet går ju vidare även om man i stunder som denna tydligt blir påmind om livets förgängelse.
För mej och Brittmarie så finns han nu inte mer än han fanns innan han föddes. Alltså inte alls. Men i våra hjärtan kommer han att stanna så länge vi lever. TACK Nisse för allt Du gett oss.